Ny blogg

Yepp.

www.liketherain.blogg.se

Escape The Fate

har gjort comeback.

i min värld i alla fall, har ju lyssnat sönder alla deras andra, gamla låtar.. :p

deras nya låtar är sjuuuukt bra,

i'm lovin' it.

dom behövs nu.

ngn som kan skicka dom till mig på msn?

-

sha,





gick hem från skolan idag, pallade inte. när jag satt ner och kollade på mitt papper såg jag att allting var stilla, men det kändes som om att allting snurrade i en jävla fart runtomkring mej. jag blev nästan spyfärdig så jävla obehagligt är det. sen hade jag en konstig huvudvärk, typ som ett streck från mitt vänstra ögonbryn till min vänstra tinning, jag har aldrig haft nått liknande. sen var det hela så jävla intensivt att jag helt enkelt gick hem.


jaja, jag slappade mest när jag kom hem, låg ute i solen och njöt. ska nog till strössel/plejset sen :)
kom gärna ;)


mobil bild, nöj er :)





så många frågor, utan svar. så många tankar i hennes huvud; så många känslor.
som ingen någonsin skulle kunna förstå, som ingen skulle kunna svara på.
det kändes som om att hon skulle spricka utav alla känslor. som om att dom attackerade henne likt kokande vatten attackerar ett kastrull lock. alla känslor som cirkulerade inom henne, runt runt runt. det kändes som om att dom aldrig skulle komma ut. ut i fria luften. ut ur henne. ut och flyga, var som helst, men bara inte hos henne längre. hon ville inte att hennes huvud skulle flyga av likt ett kastrull lock när det kokande vattnet attackerat.

ta min tv, ta min dvd.
ta mitt internet, ta min mobil.
ta min dator, ta min nyckel.
men ge fan i mitt rakblad.

-

hej.
orka skriva nått intressant.




allting runt henne badade i ljus. allting var ljust. det var så ljust
att hon nästan inte såg något. när hon blundade var det den ljusaste
vitgula färg hon någonsin skådat. Hon släppte ut sitt hår, la sig ner
på det varma träet och stirrade upp i taket över henne. tänkte på dagen.
tänkte på Honom. han hade klippt sig nu. och färgat. någon mörk fast ändå ljus brun.
som mörk choklad i skugga, men mjölkchoklad i sol. Han hade
bara stått där, några meter ifrån henne när hon satt utomhus på skolgården.
bara stått där. helt lugn. gjorde henne så längtansfull, och galen. håret var lika
tunt och enkelt för vinden att leka i. trots att hon inte trodde att hon hade
några känslor kvar för honom så hände det något med henne så fort hon såg
honom. Hennes hjärta tog ett extra slag när hon såg honom, och det kändes
som om att hon fick en hjärtattack när hans is blåa ögon mötte hennes gröna.
Som enros som fått ljus, vatten & rätt slags om vård blommade hennes
kinder ut i en härlig röd färg. Han hindrade henne att gå vidare genom
att existera. Genom att bara flyta fram i korridoren, slänga så härligt och
omedvetet med sitt hår, kolla upp och få henne att flyga långt här ifrån.

hon blundade och skådade återigen den underbart varma, ljusa vitgula färgen.

-

allt är bajs.

-

detta inlägget är långt & inte som alla andra och jag hoppas att ni
gillar det, för det var jävligt svårt att skriva klart det.

Hon ställde sig vid fönstret. Tittade ut, beundrade naturen. Den sprudlade under det tjocka, vita fluffiga snötäcket. Våren skulle komma tidigt i år, sa folket i tidningarna och på radion. Det var väl bra det.
Hennes ögon hamnade på den lilla gräsplätten, där han låg. Hennes älskade lilla ljus. Hon kunde fortfarande komma ihåg hur slapp hans kropp hade känts när hon tog upp den, den där hemska onsdagen. Hur han fortfarande var varm. Hon kom ihåg hans ögon, hans glasliknande ögon, som såg upp på henne, uttryckslösa. Han hade varit anledningen till att hennes rum inte var instängt, mörkt och ljudlöst. Han hade varit ljudet i hennes rum. Hon saknade honom fortfarande. Hans kvitter, hans fjädrar, hans bur. Hennes rum var så tyst nu. Så dött. Så mörkt, och så instängt. Hon saknade att höra hans mjuka, ljusa kvitter. Hur hans kropp burrade upp sig när hon satt och spelade gitarr. När han sjöng med hennes gitarr. Hans forskande, granskande blick när hon satt och spelade.

Hon kom ihåg sista gången hon såg honom. I den där lilla skokartongen, liggande i sin svarta fleece filt. Hur lamporna ifrån ljusstaken fick honom att se så fridfull ut. Hur han låg där, och såg så lugn ut. Och hur hon knappt såg honom, genom sina otorkbara ögon. Tårarna tycktes aldrig ta slut. Hon ville ha tillbaka honom. Mer än allt annat. Ha tillbaka hans kvitter, hans blanka, djupa svarta ögon.


Jag får tårar i ögonen när jag hör ditt namn,
Jag börjar gråta när jag tänker på dig,
Jag vill dö när jag tänker på allt jag
kunnat göra annorlunda